Idag har det varit hyfsat varmt ute jämfört med hur det har varit den senaste tiden. Omkring nollgradigt. Med vackert snöfall! Härliga flingor! När jag gick och skulle hämta sonen på dagis så hörde jag ett skrik och såg en tant flyga baklänges och ramla raklång på ryggen! Det såg ut som nåt från en tecknad film nästan. Nån som går och halkar på ett bananskal typ... Jag var redo att korsa vägen för att springa och hjälpa till men fem personer hann före. Några tonårstjejer hjälpte henne upp och Kollade av läget. Det hade gått bra som tur är! För några år sen såg jag nästan samma sak, fast då var det en gubbe som gick utanför kyrkan i stan och halkade och slog i bakhuvudet i muren utanför kyrkan. När jag passerade stod folk i en halvcirkel runt mannen och ingen hjälpte honom. Han slog sig så illa att det blödde ur huvudet på honom och några tonårstjejer stod och var äcklade av blodet och utropade att det såg så äckligt ut när det rann blod ur huvudet på honom. Den mannen var helt borta. Jag trängde mig igenom skaran samtidigt som en sjuksköterska gick förbi. Tillsammans ropade vi åt skaran att ringa efter ambulans, tog vi hand om mannen tills ambulansen kom. Han behövde ha nitroglycerin för hjärtat och han ville att vi skulle ringa efter hans fru. Hur svårt är det att hjälpa till? Nu känner jag till det där med bystandereffekten, att man tänker sig att nån annan ska ingripa.... Men hur fasen kan man stå och glo en halv meter från en som behöver hjälp? Och uppepå det uttrycka sitt äckel? Grr....