Det här är häftigt! Jag träffade på david och gudrun idag, från tiden som kolonilottsägare. Dessa fantastiska människor är jag glad över att ha fått chansen att ha träffat, de förgyllde tiden på kolonin. Åh, vad jag saknar att ha en kolonilott!!!

Sova i nybäddad säng är underbart!!!

Helvetes jävla skit! Så har min dator gått sönder! Fy fan!

Har torkat lite äpplen...

Denna dag har varit en trött dag. Somnade på soffan och sov i två timmar. Kunde därefter knappt hålla mig vaken. Så jag motionsgick på löpbandet för att piggna till. Vad skönt med löpband!!! Har så svårt att få till ork, lust och barnvakt... Så hemma är enda sättet för mig att träna. Löpbandet passar mig utmärkt: jag kan gå eller springa, vad som passar mig bäst. Titta på tv samtidigt, eller ha en kopp kaffe som väntar på mig! Utmärkt!

Jag är fortfarande ett vrak efter sonens kräksjuka. Idag har jag fortsatt att 'sanera' hemmet... Skurat rent badrummet, mera tvätt, skurat i köket... Vi har bott i denna lägenhet i ett kvartal nu, igår frågade sonen mig om vi inte skulle sätta upp lite tavlor på väggarna. Jag hade ställt fram lådan med tavlor och han frågade mig när han såg lådan... Vi hade redan tavlor i sonens rum och i köket... Så ett par tavlor har kommit upp i vardagsrummet och i mitt sovrum... Det tar sig sakta men säkert... Sen det här med sonens trots... Han hade en vecka av häftiga raseriutbrott där han låg och skrek på golvet... Sen gick det över... Sen hade han ett par dagar med högljudda skarpa 'nej!' 'jag tänker inte' osv. Sen gick det över.... Sen en period med att allt ska kastas i golvet, han säger så alltså... Eller att han säger att allt ska gå sönder... Sen kräksjukan har han bitis, slagits, spottat, skrikit så högt han kan. Det är hemskt! Kan ju säga att till och från är det ingen trevlig stämning här hemma... Och jag grubblar och grubblar över varför han känner att han måste slå mig, har jag gjort nåt fel? Jag grubblar också över hur jag ska göra för att dagen ska vara bra och att vi ska ha det trevligt... För jag fattar nada...

Idag har det varit 'sanering' av lägenheten efter kräksjukan. Hann egentligen bara tvätta tre maskinertvätt, diska två maskiner, dammsuga... När jag tar hand om mitt sjuka barn låter jag allt annat 'förfalla', man varker hinner eller orkar med. Sen när sonen tillfrisknat, känner jag mig vanligtvis ganska så sliten. Och det är då man ska 'jobba ikapp'... Men otroligt skönt när det är gjort!

Fy fan vilken jobbig dag! Sonen har varit kräkfri och hyfsat pigg. Jag har varit ett vrak: trött, svag och med kraftig huvudvärk. En jobbig natt bestående av att sitta med ett barn på toaletten samt en natt fylld av att trösta ett illamående barn och servera vatten i imgångar. Däremellan spänd, kass sömn... Ikväll somnade sonen och jag på soffan kl fem när vi tittade på byggare bob. Det gick inte att väcka honom, så han somnade för natten. Inte bra, för han lär vakna strax efter midnatt och tycka att det är dags att gå upp. Suck!

Då har kräksjukan hittat hit. Sonen gnällde non stop sen jag hämtade honom från dagis, gnydde 'mamma mamma', dreglade... så jag väntade på att han skulle kräkas faktiskt... Att han inte ville äta middag var också ett tydligt tecken... Sen drack han ett glas vatten och sen kom allt upp... Fy fan, stackars honom....

Semledagen idag. Vi firade på sveas terrazza. Semlor är så underbart gott!

Jag är helt fast i quick knit. Jag har nervösa fingrar och behöver pilla med nåt när jag tittar på tv. Annars äter jag eller river på fingrarna. Och så vill jag pilla med nåt som inte stör fokus på tvn. Quick knit är perfekt! Det är kul när det blir resultat också. Jag har stickat tre mössor hittills. :)

Festen höll på till midnatt, sen hade de efterfest ungefär mellan tre och fem. Sonen vaknade och ville upp kl halv sju. Jag har varit ett vrak hela dagen och fick ställa in dagens planerade knattebiobesök. Jävla grannar!!!

Som ensamstående småbarnsmamma uppskattar jag inte när två grannar har råröj. Den ena ringde på dörren tidigare idag och förvarnade mig om kvällens fest. Vi kom då överens om sluttid på kl 23.00 och ingen bas. Han höll överenskommelsen toppen. Det var först när hans fest drog till krogen som jag upptäckte att en till granne har råröj. Och han lär inte sluta i rimlig tid. Klockan är snart midnatt och inga tecken på avrundning. Nyss brölade de 'schkååååååål'... Nitlotten drar jag för det är jag som blir väckt av sonen kl sex imorgonbitti.... Suck!

Denna vecka har jag tittat på pianisten, schindlers list och la vita e bella. Har sett alla filmerna många gånger förut men ser om dem med jämna mellanrum. Helt omöjligt att förstå hur det var att leva då. Omöjligt att förstå den grymhet tyskarna visade. Moderna studier har visat på att vem som helst kan bli så grym om förutsättningarna är de 'rätta'. Ändå helt omöjligt att förstå hur en galning lyckades kläcka en sån galen och sjuk ide. Och hur han övertygade ett helt folk om dessa ideer. Och ännu värre lyckades genomföra detta. En hel värld hade ingen aning. Inte ens judarna hade nån aning förrän det var för sent. Ett horribelt folkmord på över sex miljoner judar. Bara en handfull överlevde. Hur lever man vidare? När jag gick i gymnasiet för tusen år sen kom en tant som överlevde koncentrationsläger och föreläste. Hon hade varit utsatt för sjuka experiment som att bada i isvatten och så hade de gröpt ur hennes armbåge utan bedövning. Hon visade armbågen. Jag skulle så gärna vilja gå på en ny föreläsning i örebro. Jag hoppas nån kommer och har en öppen föreläsning. Snart är det ju för sent. De som lever idag är väl runt nittio år. Idag finns de såna som förnekar förintelsen. Från vilken planet kommer man då? Jag är rädd för vad som kommer att hända när det inte finns några överlevand kvar. Före detta statsminister göran persson lät ju trycka upp boken 'om detta må ni berätta'. Jag skaffade såklart en kopia. Den blev tyvärr förstörd. Jag vill så gärna ha en ny. i framtiden får böckerna sprida fakta...

Det är så frustrerande när man skriver ett jättelångt inlägg som försvinner. Poff! Borta! Suck!

Halva veckan har gått redan! Tiden rusar fram! Det blir ljusare och ljusare för varje vecka som går! Jag älskar ljuset! Jag har nästan fullgjort mina förpliktelser som jurymedlem i svensktoppen! Fick ett brev för ett tag sen om att sifo och Sveriges radio hade valt mig som jurymedlem. Uppdrag är att rösta till fyra omgångar i svensktoppen! Tvekade om jag kunde åta mig ett sånt uppdrag men bestämde mig för att göra det! Det är inte så jobbigt som jag först tänkte mig att det skulle bli!

Stackars frusna små rackare.

Det är så skönt att sonens trots inte är så jobbig längre. Inga större utbrott! Men visst märker jag att han är extra tjurig då och då. När han tycker att leksakerna inte gör som han vill blir han arg på dem tex. Men det var en jobbig vecka - inte mer! Heja! :)

Det här är så Häftigt!!! Folk har ofta starka rutiner och gör ofta samma saker varje dag. Det innebär ofta i sin tur att man träffar på samma personer varje dag. Jag korsar stan varje dag och träffar ofta på samma personer varje dag. Dessa känns efter ett tag välbekanta. Efter ytterligare ett tag förväntar man att se dessa personer. Efter ytterligare ett tag kanske man börjar hälsa på dessa personer. Som ett tant med hatt och ryggsäck. Henne har jag hälsat på varje dag när vi setts. Så flyttade jag för några månader Sen och mitt schema ändrades. Jag träffade inte på tanten mer för jag gick den sträckan (där vi brukade ses) ett par timmar senare. Jag har ibland tänkt på tanten. Idag sprang vi på varandra igen. Vi båda sken upp som en sol. Tanten frågade vad som hade hänt med mig för hon hade inte sett mig på ett tag. Jag svarade att jag funderat på henne också och berättade att jag flyttat. Hon sa att hon uppskattat att träffa på mig varje dag för jag ser alltid så glad ut! Och så utbytte vi några ord till. Jag log hela vägen hem! Vi är främlingar för varandra Men hade ett tag möte på vägen till jobbet! Och var för varandra en liten ljusglimt i tillvaron! Då kan man återkomma till det här med god gärning. Ett leende kan göra skillnad för någon annan. Och 'pay it forward' är värt att tänka på. En liten god gärning kan göra någons dag. Som i sin tur kanske hittar kraft att göra en liten god gärning för någon annan. Osv. Det är ju så himla häftigt och jag ler ännu! :)

En kollega ringde idag och sa att hon höll på att städa upp i yngste sonens rum. (Han är ca 10 år) Hon undrade om min son var intresserad av lite spel osv som hon tänkte rensa ur. Mitt svar var såklart 'ja tack'! Jag blir så glad när medmänniskor (som inte behöver göra det) dyker upp från ingenstans! Jag menar, hon behövde inte fråga mig, men gjorde det ändå! Såna personer ska man tänka på när man tycker att världen är knäpp! För såna där bra människor finns lite här och där! En god gärning kan göra stor skillnad i en annan människas liv. Det är värt att tänka på lite då och då! :)

Idag har det varit hyfsat varmt ute jämfört med hur det har varit den senaste tiden. Omkring nollgradigt. Med vackert snöfall! Härliga flingor! När jag gick och skulle hämta sonen på dagis så hörde jag ett skrik och såg en tant flyga baklänges och ramla raklång på ryggen! Det såg ut som nåt från en tecknad film nästan. Nån som går och halkar på ett bananskal typ... Jag var redo att korsa vägen för att springa och hjälpa till men fem personer hann före. Några tonårstjejer hjälpte henne upp och Kollade av läget. Det hade gått bra som tur är! För några år sen såg jag nästan samma sak, fast då var det en gubbe som gick utanför kyrkan i stan och halkade och slog i bakhuvudet i muren utanför kyrkan. När jag passerade stod folk i en halvcirkel runt mannen och ingen hjälpte honom. Han slog sig så illa att det blödde ur huvudet på honom och några tonårstjejer stod och var äcklade av blodet och utropade att det såg så äckligt ut när det rann blod ur huvudet på honom. Den mannen var helt borta. Jag trängde mig igenom skaran samtidigt som en sjuksköterska gick förbi. Tillsammans ropade vi åt skaran att ringa efter ambulans, tog vi hand om mannen tills ambulansen kom. Han behövde ha nitroglycerin för hjärtat och han ville att vi skulle ringa efter hans fru. Hur svårt är det att hjälpa till? Nu känner jag till det där med bystandereffekten, att man tänker sig att nån annan ska ingripa.... Men hur fasen kan man stå och glo en halv meter från en som behöver hjälp? Och uppepå det uttrycka sitt äckel? Grr....

Har gjort KIPS-testet idag på Audiologiska mottagningen. Det är ett kognitivt test. Först ska man av fem ord kryssa för de som står Längst ifrån varandra på något sätt. Man får fem minuter på sig. Resten av övningarna är på datorn. Man ska klicka 'ja' eller 'nej' på det som visas på skärmen. Ja för det som är lika. Nej för det som är olika. Ja för riktiga ord och nej för påhittade ord. Ja för rimliga meningar. Och nej för orimliga meningar. Sen ska man efter att ha tittat på tre till fem meningar minnas och kunna säga antingen det första eller sista ordet i varje mening. Och allt uppgifter går på tid. Jag var mästerlig på alla ja och nej uppgifter. Sen gick det pinsamt dåligt. Riktigt pinsamt dåligt till och med! Jag har gjort KIPS-testet för att jag upplever att jag hör dåligt och exempelvis i brus (i fikarummet) inte kan urskilja vad som sägs. Men de Audiologiska testerna visar normala resultat. Det ska bli spännande att se vad analyserna av mina resultat kommer att visa. :)

Idag sa dagis att det har varit en trotsig dag med många utbrott! Och hemma har allt på det stora hela gått bra idag! En del mindre utbrott men inget som varit direkt jobbigt! För nu har jag helgen färskt i minnet! Den var grym gällande trots! Det är skönt när allt flutit på idag, för jag är supertrött!

Jag är dödstrött! En dag av trots, gap och skrik! Sonen håller på och kalsongtränar, dvs vägrar att ha blöja på sig hemma och vill gå omkring i kalsong eller som nakenfis. Han läckte lite på mattan i sitt rum varpå jag frågade om han behövde gå på toaletten... Denna till synes oskyldiga mening utlöste ett en timmar långt utbrott! Han skulle ha sönder toaletten.... Och pottan... Och mamma.... Och kalsongerna.... Allt skulle han ha sönder! Det är första gången han uttryckt 'våldsamheter' och jag kände mig chockad och helt ställd.... Hur ska jag agera nu? Han blandade detta med tårar, gap och skrik. Så jag försökte trösta, sitta tillgänglig, och erbjuda blöja istället för kiss på toaletten.... Detta erbjudande utlöste en ny våg att vrede! Så jag gick undan, in på mitt rum... Sonen kom efter och kastade mitt täcke på golvet och skrek att han skulle ha sönder min säng också! Allvarligt nu, var kommer allt detta ifrån? Nu har jag hört av andra föräldrar att 2-3års trotsen är hemsk Och jag har läst en fel om detta! Jag trodde jag var beredd på trotsperioden.... Men jag var inte beredd på att hantera ett barn som verkar besatt av demoner! Hur kan man vara förberedd på detta? Jag har alltid varit så stolt över att min son och jag har en sån fin relation och att min son är så snäll och duktig.... Men nu hoppas jag verkligen att den beställda trotsboken kommer snart med posten! För jag behöver den verkligen!

Idag gick vi på barnteater. Bullan heter den. Den Handlade om en tjej som jobbade som bagare på ett konditori, som drömde om/längtade efter att ha ett barn. Hon var kär i killen som jobbade i kassan. Hon fantiserade om att hon och killen i kassan blev ihop och fick många barn... Och så en dag hittade hon en degbebis i degen... Märklig story men den gick hem hos småttingarna... Sonen är inne i en rejäl trotsperiod och lever ut den första trotsperioden så mycket han kan. Man kan riktigt se på honom hur känslorna attackerar honom och bubblar över i gap och skrik. Det ser ut som att han ibland inte har någon aning om vad som händer... och ibland testar han läget så mycket han kan. Han vill inte till dagis. Han vill inte klä på/av sig. Jag tar på honom en sko, han kastar av sig en sko. Jag försöker trä på honom termobyxorna, han sprattlar sig ur dem.... Osv osv i all evighet känns det som.... Men han funkar bra när han leker, när vi pysslar eller läser böcker osv. Men inte när vi måste göra saker, som att gå till dagis eller gå och handla.... Ju mer utrymme han tar, desto mindre utrymme tar jag. Jag känner mig tystlåten och trött och tråkig... Men min tröst är att trots är nåt bra och han måste gå igenom detta för att kunna ta nästa steg i sin utveckling. Och alla föräldrar får väl nån dos av detta, så även det är nåt normalt. Kommer att ligga däckad på soffan tills det är dags att sova för natten.... :)

Minus 11.4 grader och isande vindar! Ansikte och lår är så kalla att det gör ont! Men det är ljust ute så det är skönt att ha varit ute och gått! Har hämtat upp paket från bokklubben också! En cd-skiva: skapa balans i livet och må bra! (stresshantering för en lugnare vardag) nu jäklar ska jag programmera om mig till en Lugn och harmonisk person istället för stress- och ångestknippet som jag till och från är idag!

Vardagslyx: Lite vår i köket! :)

Jag är inne i en rejäl tröttperiod. Kan knappt hålla mig vaken under dagen! Och efter att vi har ätit Middag och druckit lite kaffe så är jag rejält pömsig... Jag hoppas att tröttperioden går över snart så man orkar njuta av ljusare dagar... Det är ju härligt att det blir ljusare och ljusare ute! Allt känns roligare! Jag längtar efter värmen och våren! Det är härliga tider det! :) Sen undrar jag hur jag ska gå ner i vikt. 10-13 kilo vore inte tokigt! Och resultatet av att ha hållt igen under några veckor är MINUS NOLL KILO! Jag brukar alltid se ett resultat ganska snart efter att jag stramar upp lite vad gäller kosten.... Inte denna gång! Är helt lost! Har för första gången i mitt liv börjat att räkna kalorier. För att se om jag är helt snett ute. Det ligger på ca 1700-1900 kalorier om dan. En kvinna i 35 års åldern bör väl ligga på 2000 kalorier? Jag går ca 7.5 km om dagen men motionerar inte utöver det... Det är ca 1.5 timmes promenad om dagen = 500-600 kaloriers förbränning om dagen. Jag borde ligga bra till med viktminskning men inte ett grams nedgång.... Trägen vinner? Lika bra att hålla ut? Känns meningslöst att vara så duktig när det inte syns på vågen. Men jag ska leta efter de onödiga kalorierna och kapa dessa.... För till sommaren ska jag vara åtminstone 8 KILO lättare. Eller gärna 10 KILO. Vi får se hur det går. :)

Gott tvgodis - eller nåt.... Kan inte så många nyttiga snacks...

Efter dagis gick vi på klubbkväll på Hemköp för att ta del av kvällens erbjudanden. Kan inte motstå att köpa pampers för 79kr trots att det finns två blöjpaket hemma redan. Alla tänkte som jag = kö som om det vore värsta julaftons ruschen.... Stod jag i en timme i kö? Jag vet inte hur länge Men det kändes som en evighet. Varför väljer man alltid den kö som går långsammast??? Som tur var somnade sonen i kassakön! Normalt sett sover han inte på dagarna, Men i denna kö var det bara skönt att slippa det vanliga kögnället! Hoppas, Hoppas, Hoppas han somnar ikväll.... Vi kom hem till ett nystädat hem! Det är en guldklimp i tillvaron! Tack vare Rut kan fattiglappar som jag få städhjälp! Som ensamstående förälder har jag varken pengar eller ork. Orkeslösheten tar jag på allvar och håller på att arbeta bort mina betongskor i tillvaron. Städningen är en betongsko som sänkt mig rejält. Att orka städa efter en lång arbetsvecka och samtidigt ta hand om ett barn som påkallar på uppmärksamhet.... Det bara stressar mig!!!