Jag är dödstrött! En dag av trots, gap och skrik! Sonen håller på och kalsongtränar, dvs vägrar att ha blöja på sig hemma och vill gå omkring i kalsong eller som nakenfis. Han läckte lite på mattan i sitt rum varpå jag frågade om han behövde gå på toaletten... Denna till synes oskyldiga mening utlöste ett en timmar långt utbrott! Han skulle ha sönder toaletten.... Och pottan... Och mamma.... Och kalsongerna.... Allt skulle han ha sönder! Det är första gången han uttryckt 'våldsamheter' och jag kände mig chockad och helt ställd.... Hur ska jag agera nu? Han blandade detta med tårar, gap och skrik. Så jag försökte trösta, sitta tillgänglig, och erbjuda blöja istället för kiss på toaletten.... Detta erbjudande utlöste en ny våg att vrede! Så jag gick undan, in på mitt rum... Sonen kom efter och kastade mitt täcke på golvet och skrek att han skulle ha sönder min säng också! Allvarligt nu, var kommer allt detta ifrån? Nu har jag hört av andra föräldrar att 2-3års trotsen är hemsk Och jag har läst en fel om detta! Jag trodde jag var beredd på trotsperioden.... Men jag var inte beredd på att hantera ett barn som verkar besatt av demoner! Hur kan man vara förberedd på detta? Jag har alltid varit så stolt över att min son och jag har en sån fin relation och att min son är så snäll och duktig.... Men nu hoppas jag verkligen att den beställda trotsboken kommer snart med posten! För jag behöver den verkligen!